Julafton i år skulle firas på min morbrors gård som han köpt tillsammans med nya sambon. Kunde väll bli kul tänkte jag, orden "er familj blir nog de enda som kommer att dricka nått så ta själva med det ni ska ha" sänkte dock modet en aning.
Väl där var det exakt så tråkigt och torrt som jag var rädd att det skulle bli. Biljardbordet hjälpte upp kvällen an aning men det var inte förrens jag tagit mig genom halva farsans explorer-flaska och ett halvdussin sort guld som jag riktigt kunde slappna av.. Och då var klockan tolv och vi åkte hem, nej nästa jul blir hemmakväll med bara familjen.

Juldagen var dessto skönare. Vi firade jul med farsans sida av släkten. Det innebär att min farbror Ingmar kom. Ingmar har arbetat på fabriken i ~25 år, faktiskt där jag själv sommarjobbat.  Han är nått över 50 år gammal och har varit grovarbetare sedan han började hjälpta till i farfars smedja vid 16-års åldern. Han har hästsvans, triball-t-shirt och grova silverlänkar runt hals och handled. Ett gäng rejäla silverringar föreställande dödskallar och annat coolt är också inräknat.
Jag gillar farbror Ingmar, han är kul, och inte rädd för att diskutera wiskey och cigrarrer i oändligheten trots att ingen av oss egentligen vet ett dugg om det. Sin diabetes till trots tackar han aldrig nej till ett glas eller så. Trevlig person helt enkelt.

Alla satt vi och åt, som man gör hela tiden under julen, och sedan spelade vi ett frågespel. Syrrans pojkvän Linus var också med på ett hörn. Under hela kvällen satt de två och höll på att reta den andra om vem som hade mig som största förebild. Efter deras kalmar-besök har tydligen min syster fått ett speciellt smeknamn när hon är full. De kallar henne "Sluddersyster". Haha vad jag skrattade när jag hörde det, får jag säga det själv så är jag en jävligt fin förebild!

Resten av juldagen är som den ska, vi satt alla och åt och pratade om allt mellan himmel och jord, vid tolvsnåret begav sig gästerna hem och jag somnade trött in.