GOGOL BORDELLO | MySpace Music Videos

Kom att tänka på en riktigt snygg video som kompis Måttin tipsade om en gång. Musiken är någon form av emo-pop. Bara det är ju spännande :P
Hur eller hur är videon snygg och tuff, och musiken är det ärligt talat inget fel på heller.

 

 

I och med yrket tillbringar jag en del tid i bilen under mina veckor. Med radion i gång och allt som oftast Mix Megapol i öronen får man höra både det ena och det andra. I veckan, lagom till snötzunamin sköljde över oss spelades plötsligt en låt som fick mig att häpna.. Tyckte först att radiopratarna sa att det var Måns Zelmerlöw som var sångaren. Detta var givetvis överraskande. Väl hemma vid spotify sökte jag efter låten och hittade mycket riktigt en låt av Måns med en snarlik titel, det var dock inte den. Låten som jag hörde, och hört många gånger sedan dess, är Gloria av Mando Diao. Vansinnigt bra låt med lika mycket energi som dance with somebody! En perfekt billåt helt enkelt ;)

Är få saker som är så förlösande som att köra bil med rätt musik i öronen. Väglaget gjorde lyckligtvis att jag inte körde i den hastighet som låtenergin ville. Dock har snöflingorna som möter ens färd i miljoner effekten att det känns som man kör fort som satan. I alla fall om färden är efter mörkets inbrott och man använder hellyset.

En annan goding som hittade fram till mig från Mix obskyra låtval och lager av lokalreklam var en ballad. Från bandet som länge levererat energi - Rise Against. Låten är balladen Hero of War. En liten pik till US of A:s Afghankrig kan man säga.

 

 

Ibland dyker det upp ett och annat guldkorn ur den kommersiella radion! Bättre än Idol-Erik III:s Higher, Urgh..

 

.. Sååå det var bara att kolla in de fem klipp som man sett så många gånger förr. Läste även nu någonstanns att Queens konsert på Live Aid 1985 blivit rankad till världens bäst rockkonsert någonsin. Förståeligt när man hör nivån på Freddans pipa. HIV suger.



I min musiknostalgi rotade jag även fram mitt mycket vältummade Loke-arkiv! Hans texter är mycket bra och hela han är en av få saker jag verkligen tycker om med Göteborg.




Oj vad många gånger jag suttit och sjungit med i hej hå, hej o hå, heej hå, hej o hå! Haha.
Det kan mycket väl vara en av de saker jag tycker absolut bäst om. Dricka en halv/hel flaska vin för att sedan lägga mig i ett mörkt rum med alldeles för hög volym i hörlurarna, nynnades på hej o hååå, hej hå, heeej o hååååå!

Fick fyra nya hattar av svärmor Annika! Nu efter en veckas renovering på Div, Kalmar bästa hattbutik. Har jag återfått dem och nu sitter de som en smäck!

Detta passar stenbra till min karriär, ska bara ordna fina "PRESS"-lappar att ha i dem sen djävlar!!

Antenner är i regel inget som jag bryr mig om. I dagens trådlösa och teknologiska samhälle har inte ens mobiltelefonerna antenn längre. Dock har en händelse nyligen inträffat som fått mig att vandra planlöst med funderingar - funderingar om antenner.

Händelsen är ett brott utan tydligt syfte. Ett andra brott som är ännu mer förvirrande inträffade vid samma tillfälle. Brottsplatsen var min och Fridas Skoda Octavia GLX. En dag som ingen annan när jag och Frida skulle åka till IKEA upptäckte jag att antennen på bilen saknades..
Detta var först komiskt då vår bilradio inte fungerar så antennen saknades inte nämnvärt. Tanken som slog mig senare är vilken människa som stjäl en bilantenn? Den kan ju endast användas som just bilantenn och då alla bilar redan är utrustade med antenn är detta förvånansvärt.
Men nu, efter en veckas funderingar kring händelsen och en vecka utan antenn på biltaket förstår jag exakt varför en människa stjäl en bilantenn. Jag har idag ingen antenn, jag vill ha en antenn, jag kommer antagligen stjäla en bilantenn en märk natt i oktober.

Min slutsats är att någonstans, för länge sedan, hade någon Skodaägare sönder sin antenn. Han kan ha glömt att ta av den i en biltvätt eller råkat ut för någon liknande bilantennsknäckarolycka. Denna människa är inte bara otursförföljd, han är även en bov. Då en vettig och ärlig människa med sunda och ursvenska värderingar finner sig i sin otur och köper en ny antenn finner denna bov ett annat alternativ. Han letar helt sonika upp en annan Skoda och stjäl dennes antenn, detta leder i förlängningen till att en ny Skoda-ägare fattas en antenn och börjar söka efter alternativ. Den onda kedjan av tjuverier har börjat och vem vet hur många ärliga Skodaägare som förvandlats till tjuvar och stulit en antenn för att ersätta sin egen..

Jag har själv blivit som helt förbytt av händelsen. Utan att ens ha tagit reda på vad en ny antenn kostar tittar jag numera automatiskt på antennerna på alla parkerade bilar som jag går förbi. Skulle den där antennen passa på min bil?
Jag har alltså också virrat in mig i syndarnas träsk och letar efter en ersättare till min bils tillkortakommande. En vecka tog det, från att boven tog min antenn tills jag själv letar efter en ensam bil, en bit från flocken, som jag kan anfalla med mask, kofot och säck. En vecka för att falla från ärligheten till syndens breda väg.

Idag intervjuade jag Suzanne Reuter! Något som var vansinnigt roligt.
Det började med att jag fick tipset att intervjua Suzanne av CR-Lina, efter ett par samtal fick jag tag i Svensson Svensson-producenten Vicky Van Der Lancken(man måste älska det namnet!).

Vicky ringde dagen efter och sa att Suzanne gärna ställde upp och att hon fått mitt nummer.
Att genomföra intervjuer är inget svårt, men när rikskändisar får tag i ens nummer och ska "ringa ikväll eller imorgon" ökar pulsen en aning. Har nog aldrig varit så noga med att alltid ha mobilen fulladdad och bredvid mig tidigare.

Hur eller hur träffade jag henne i förmiddags vid den lilla stugan som hon hyr på Öland under sommaren. Mycket trevlig människa. Blir en profilartikeln i augusti!

Nu är jag hemma och tar det lugnt med, och hoppas att mina sojabönor inte visslar i Farmville..

Ikväll ska jag, Frida och eventuellt Johan åka med KLT:s nya bil till Bergkvara och täcka vattenfestivalen där. Vänstervågens rikstrubadur Wiehe ska lira, blir gött.

Lev väl.

Ojojoj.. Sitter här tillsammans med Frida och pysslar med papper, klister och fint tygband. Låter mysigt ellerhur?
Men icke.. eller jo, lite. Men vår idé om att göra fina, personliga och minnesvärda inbjudningskort lät enklare i tanken än vid pysselbordet..

40 kuvert, 40 små bilder har jag designat och Frida klippt ut(för hand!). På kuverten ska en ruta(8x8cm) ritas ut på exakt rätt ställe(1,5cm från vänster hörn). I denna ruta ska sedan en bild klistras in. Sist men inte minst ska fyra små bitar silkessnöre klistar på som ram till bilden. Oj, vad det var tungt efter det första kuvertet, att se högen med 39 kuvert till!!

Huu.. För att lösa det hela har vi bestämt att göra tio kuvert om dagen, då har vi ett övergripligt mål. Idag gjorde vi typ 13 ! Hurra!



Var även på tryckeriet för att lämna in ritningen till broschyren. Jäklarns med tid det tar att fixa saker inför ett bröllop...

Jahajja. Då var man 24 år gammal. Eller ung som de gamla säger, eller jordsnurr som 80-talets fjortisar sa det. Hur eller hur är det en ålder jag nu innehar.

Ålder är ett kul begrepp som jag faktiskt inte har någon vidare fokus på. Har hittills under mitt liv haft svårt för att hålla reda på min ålder. Händer fortfarande att jag måste stanna upp och fundera lite innan jag kan svara på frågan om hur gammal jag faktiskt är. Inte blir det lättare av att siffran ändras hela tiden..

Minns när jag som huvudfadder under mitt andra Kalmarår valde, styrkt av alkohol. Att bedriva ett peptalk för en nolla som inte riktigt kände sig hemma bland de andra nollorna då hon var 30-isch år gammal. Jag hade inte en aning om hur  gammal jag själv var.. Pinsamt då, märkligt sen, konstigt nu. Ålder.. Vilket gissel..

Aja, ska snart sova i min och min sambos säng. I vårt ny-tapetserade rum. Jag till vänster, hon till höger. Måste bara plocka bort överkastet och prydnadskuddarna först. Och gosedjuren som inte används till gos. Imorgon vankas det kalas. Tårta och grillning. Jag vid grillen med grillöl, Frida i köket med vinet och salladen... ... .. Kanske blir äldre ändå :P

I morgon blir det i alla fall fest, maskerad, ska vara trasig och fyllesminkad transa. Bli full, vara oresonlig och jobbigt påstridig. Sedan somna trött och baktung. Kanske minnas kudden men antagligen bara ett gäng vänner, en toalett, en bar, en vag vän och en jacka...

Tror jag befinner mig i någon form av mellanålder.
Tänker och ser på världen som en naiv 20-åring, dricker som en desperat fjortis och bor som en vettig 30-åring.

Livet är bra konstigt ibland, jävligt bra, men konstigt.

xoxo, Tomas

Idag var jag på Framgångsdagen på Kalmarsalen och gjorde en grej på att Anna Maria Corazza Bildt var där och talade.

Jaha, kära Internets, nu är jag här igen och skriver. Mycket för att jag är sjuk och annars inte hinner med att printa ner tankar och irrelevanta funderingar när fritiden prioriteras till slöhet.

Igår var jag iaf och tittade på bio med Johan och Jonnyboi. Filmen var Wolverine, nedan följer tankar om filmen.



Filmen var hypad från början då de tre tidigare X-menfilmerna kretsat kring karaktären Wolverine(Hugh Jackman). Givetvis är Wolverine den mest spännande karaktären i X-menfilmerna och jag har själv undrat lite om hur killen blev så arg som han är i filmerna. Detta får man svar på i filmen Wolverine, med besked.
Jag ska försöka beskriva filmen utan att avslöja för mycket av handlingen men har du tankar på att se filmen bör du sluta läsa här och se filmen med egna ögon. Inget förstör en filmupplevelse mer än förutfattade meningar.

Wolverine är en arg jävel, riktigt jättearg. Det syns i hans medverkan i X-menfilmerna och i filmen Wolverine råkar han mycket riktigt ut för en rad händelser som skulle fått även en mycket stor och bitig man att ta snedsteg. Wolverine, eller Logan som han även heter blir inte ledsen, han blir arg. Och även om han inte vill ge efter för argheten och bli "the animal" lyckas han inte helt galant undvika det. Men jag saknade känslan av att han fick ett bryt. En punkt där han varit med om tillräckligt mycket sorg för att helt kuka ur.

Enklast att förklara det hela är med en referens till Star Wars ep. 3. Den siste av de nya filmer alltså. Där Anakin till slut får ett psykbryt i den övre skalan och slaktar barn mm. Inte en människa som ser de filmerna kan undvika att se hur jävla arg Anakin är. Det var lite av den känsla som jag ville se i Wolverine när Logan han går bananas.
Men tyvärr, han råkar ut för bra mycket mer elände än Anakin men istället för att bli galen viftar han med sina klor och skriker arg upp i skyn. Detta gör han ett par gånger i filmen.

Sen är det alltid farligt att göra en film med syftet att förklara en mörk och mystisk karaktär, du kan förklara förmycket, eller göra det dåligt och karaktären tappar på det. Detta är jag rädd har hänt i denna film. Mystiken som gjorde karaktären Wolverine spännande blev skingrad och när röken lagt sig är han mest en riktigt arg hillbilly med Kanada-skägg. Trist.
Karaktärens bakgrund förklarades i X-men 2 på ett riktigt bra sätt. Man fick veta varför killen har stålklor och varför han är arg. Där lyckades regissören med balansgången att förklara bakgrunden till Wolverine men inte skingra mystiken. Alla frågetecken behöver inte förklaras.

Filmen Wolverine är i övrigt är ett fyrverkeri av specialeffekter, explosioner, fyndiga one-liners och snygga män.

Betyg: 2 av 5
Värd 85 kronor i biopeng?: Nah, den var värd typ 50 kronor.
Skulle jag rekommendera folk att se den?: Bara om folket vill se planlös action som förstör X-menfilmernas mystik.

Jess, mina vänner. För en gång skull stämmer ryktena. Tomas har gått och förlovat sig.
Och det med världsmästarbästa Frida Hoffman.
Kul med Frida är att om man är hemma i Skåne och säger till vänner att hon är från Gotland så typ nickar folk gillande. Vet inte vad det är, men Gotland går hem i Skåne. (Kul kuriosa.)


Veckan som varit:

Onsdagen
På onsdagskvällen hade Johan kommit på att Frida skulle ha en "Prehippa", typ som möhippa fast inför förlovningen. Detta gick tydligen hand-i-hand med att jag skulle ha en "presexa"..
En tanke som jag faktiskt hade svårt för, ogillar överhajpade fester, men när någon föreslog att vi grabbar kunde ha en pokerkväll föll poletten ner. Lägg sedan till ett veckolångt tjat från Frida om att hon skulle bli ytterst besviken på mig om jag inte var snorfull på kvällen.
Sagt och gjort, Sludder gjorde alla sin bekantskap och förgyllde natten med en sjukan-fylla värd namnet.

Damernas prehippa var ett, något kvinnligare, pjamas-party med rosa fruktdrinkar. Hur de fick Frida att gå med på något så extremt rosa-glittrande vet jag fortfarande inte, men vissa saker kan man som kille helt enkelt inte förstå.

Kvällens största +
Pokerkväll, det var alldeles för länge sedan.
Kvällens största -
Att jag i min karatefylla helt missade damernas inövade dansnummer till ABBAs Honey. Honey.. (Denna väl sevärda Show fick jag däremot se en repetition av på fredagen.)

 
Torsdag
Aj mitt huvud. Att en knapp liter whiskey kan de sådan huvudvärk... Föreläsning

På Torsdagskvällen hade räknat ut att vå förlovningsdag faktiskt började vid tolv-slaget så det bunkrades upp med ett gäng Asti-flaskor, en lök-kavjar-dipp med små kex och förlovningspresentsöppning.

Kvällens största +
Asti med nära vänner och presentöppning kan vara något av det bästa man kan ägna en torsdagskväll åt.
Kvällens största -
Att jag min vana trogen gjorde bort mig i samband med att vi firar vårt förhållande och glömde bort ett löfte.
Fan ta min enfaldighet.


Fredag, kronologiskt
10-12 - C-uppsatsplanering på bibblan med Nilas.
12-15 - Stekte 14 fläskkotletter, höll koll på potatisgratäng, satte blommor i vas, tittade på medans damerna halloweenpiffade sig, diskade, klädde mig i tajta byxor. Multi-tasking!
15      - Hämtade systera Mik på tågstationen!
15-17 - Mer grejande hemma med kläder. Viktigt att säga att jag kl 17 ännu inte hade druckit en droppe alkohol(stor poäng)
17-18 - Halloweensminka Sjukan med diverse spindelnät, blod och tända ljus.
18      - Insläpp, ingen direkt köbildning vid öppning men en knapp timme senare hade de flesta kommit.

Kvällen var min bästa halloween hittills och en alldeles underbar kväll. Folk hade tagit Fridas hot om dödligt våld till sig och kom väl utspökade. På festen sågs många kändisar mingla runt och det hölls tal, bjöds på sjukan-skumpa, shots, dansshow och brandmans-danne gick runt med en rökmaskin.
Det skrevs även i vår hemma-gjorda Gästbok, även om alla inte riktigt fattade det här med vad som är passande att skriva i en förlovningsfest-gästbok fanns det väldigt mycket roligt.
Hemmifrån kom Matti, Matte och (numera kalmarbon) Christian. Daniel hade även han rest 30 mil i bil för att kunna komma.

Kvällens största +
Alla som lagt ner tid på utklädnader och hjälpte oss skapa en underbar fest!
Kvällens största -


Lördag
Lördagen gick först i bakfyllans tecken men när klockan närmade sig 18 och Mik diskade började humöret vända.
Frida avböjde tyvärr utgången då hon skulle jobba på söndagen. Hon hade istället en mysig hemmakväll med chips och godis.
Jag, Mik och Matti begav oss i alla fall ut i natten och besökte Daniel Hydéns förfest där folk utan sittningsbiljetter försåg sig med promillehalter.
Förfesten var inte bara kul, den innhöll sitt lilla korn av spänning också.
Jag skulle ta hissen ner till nedervåningen och tittade på min mobil, och inte TRASIG-lappen som hängde på hissdörren.
Hissdörren hackade och knackade innan den till slut gick ihop, sen fungerade ingen knapp..
"Ojoj", tänkte jag och försökte trycka på alla knappar samtidigt, få upp hissdörren med handgemäng innan jag tryckte in knappen för nödsamtal. Efter 15 långa sekunder frågade en kvinnoröst min och jag fastnat i en hiss.. Afan.. Jag sa då till henne att det hade jag minsann gjort och ville ut.
Hon frågade igen om jag fastnat i en hiss.. "JA DET HAR JAG GJORT" sa jag igen.. Inget svar.
Sedan tryckte jag in knappen med en larmklocka och det började tjuta som en brandbil i hela hissen, sen hackade dörren upp igen, phew..
Efter den lilla spänningen fortsatte förfestandet och Daniel underhöll min syster med fylleanekdoter om mig. Kul sånt.

När klockan närmade sig 21 begav vi oss till Pers Halloweenfest hemma i hans kollektiv. På festen fanns det ett gäng från klassen och en hel massa andra okändisar. Festen hade god stämning men min trötthet sen fredagen, kombinerat med en tilltagande fylla gjorde att vi lämnade festen tyst och smidigt och begav oss till Sjukan.
Sjukan var inte i riktigt samma feststämning som fredagen men det var kul att träffa Victor och Mattias.

Till slut kom vi hem och möttes av en utvilad och mysig Frida, klädd i sin nyinhandlade mysdress. Gick sedan och lage oss efter ett par liter vatten och sov som en stock.

Kvällens största +
Daniels förfest, alltid kul att festa med honom.

Kvällens största -
Min trötthet, även om förfesten var kul är det svårt att komma i stämning när kroppen säger "naii du, nu orkar jag inte mer".


Söndagen
Under söndagen tillbringade jag hela dagen med att ligga i soffan och titta på när Mik spelade Barnyard, ett wii-spel.
Och var jag seg? Oj, satt och funderade i tre timmar på att hämta ett glas vatten men orkade inte resa mig..
På kvällen följde jag Mik till stationen där lumpenbussen skulle gå. Sa ett adjö och begav mig hem, trött men glad över en bra helg.

När jag precis skrev hälsningen kom jag ihåg en idé till ett inlägg jag funderat över innan. Det bygger mest på en tanke och en reflektion för sakernas beskaffenhet. Hur vi människor fungerar och tänker.

Tanken väcktes för första gången i somras när en fest på våran eminenta uteplats i centrum. På besök fanns det en del folk av blandade valörer, bland dem två politiker.
Dessa två kände inte varandra sen tidigare och jag tycker alltid det är kul att sammanstråla folk man känner som man upptäckt har något gemensamt intresse.
Dessa två politiker började givetvis direkt prata politik när de förstod vad deras gemensamma intresse var. Trots ihärdigt tjat från en annan gäst om att den ena politikern INTE skulle börja prata politik, den formen av snack hade tydligen förstört en rad förfester tidigare.
"Äsch" tänkte jag, kan ju vara kul, det fanns för övrigt ingen annan som sa något vettigt så jag tänkte att det kan ju vara gött att höra insatta människor prata om något speciellt. Ack så fel hade jag..

Inte nog med att jag själv har ett ytterst magert politiskt intresse, men isch.. Detta var något helt otroligt. Även om vissa andra medfestare gjorde tappra försök att hänga med och komma med i pratet slutade allt med att folk satt tysta och lyssnade på den osedvanligt tråkiga diskussionen..

Under pratets gång började mina funderingar komma, varför är alla så tysta? Min teori är allas djupt rotade svenskhet. Pratar ett fåtal initierade människor med varandra brukar alla andra hålla sig passiva, man är ju fostrad i jantelagen och vill inte erkänna att man inte vet vad debbatörerna pratade om.. Samtidigt slog det mig att det inte var någon vidare debatt.. Det hela handlade snarare om en form av namedroppingens snoppmäteri. Politikerna berättade vilka andra politiker de pratat med, hur de träffat dem och nämnde även ett par politiska verk som de läst.
Debatten kom aldrig igång och när de pratade om alla människor de kände, jag själv kände inte till någon av dem..

Till slut satte jag mig med ett par andra av gästerna och började prata fylleminnen och annat som låg mer på min intressenivå.

Det var här jag började fundera varför det är så viktigt för politiker att skryta och testa varandra på hur kunniga och pålästa de är.
En tid senare slog det mig att detta samtalsmönster verkligen inte är specifikt för politikerna..
Var en sväng på Thë Rock lite efter sommarförfesten. Där träffade jag en kompis som började prata rock med mig, ännu ett ämne som jag inte är direkt superinsatt i. Ett bra mycket mer intressant ämne än politik men fortfarande inte mitt proffsområde.
Snart kom jag till insikten att jag faktiskt inte har något ämne alls som jag är sådär nördigt insatt i..

Har tidigare umgåtts med folk från reggae-sfären och även där började samtal ofta med en hel hop av reggae-referenser. Samma sak när jag träffade ett popsnöre på Hultsfred som började prata pop-band och annat lurigt.

 
Min slutsats är att detta ingår i grupptillhörigheten som alla människor behöver känna i viss utsträckning för att känna sig nöjda med sig själva.

• Nördarna pratar i pixlar och java-termer.
• Rockare, Rastas, Popsnören, Hip-Hoparna och alla andra musikaliska subkulturer pratar band och musik.
• Politikerna pratar politik och politiker.
• Fabriksarbetarna pratar verktyg och sånt.

Alla dessa grupper har jag rört mig i och iakttagit samma mönster.

Så vad händer med mig? Vad är felet med mig då jag inte har något sådant här ämne? Ingen specialité?
Är jag dömd till att gå runt och känna mig utanför hela livet? Eller ska jag börja läsa böcker och glosplugga in namn och platser som jag kan nämna i diskussioner för att låta insatt?
Är det kanske som så att min brist på specialområde gör mig till en utmärkt journalist? Har man inget specialområde minskar risken för presidentsyndromet och jag skriver allt på ett väldigt enkelt sätt.

Givetvis använde jag precis begreppet Presidentsyndrom, ett tecken på att jag är tillräckligt insyltad i ett område för att skriva text som bara initierade förstår..


Fan.. ibland blir jag vilsen fisk i egna tankar..

Hej alla glada! Här kommer en hälsning till alla mina läsare!

Igår drömde jag att jag och Frida var tvungna att dölja att vi sov i sängen. Vi var tvungna att lägga alla kudda under täcket så om någon kom in skulle det se ut som om vi sov där.