Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag ska skriva mer om Kalmar Highriders. Bandet som jag, Anton och Jonas i PIK har startat. Vi är hårda, grymma och jävligt tuffa.

Historien om KHR:
För nånn månad sedan satt jag och pratade med Anton på puben. Vi satt längst in i "grottan" och pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi drack öl och sniffade luftsnus. Vid ett tillfälle fick jag slut på bra saker att säga och frågade då på skämt om vi skulle starta ett band. En sak som jag skämtat med andra om vid tidigare pre-kalmar tillfällen. En sak som man alltid kan sitta och skojja om.
Den här gången var det dock annorlunda, vi hade mycket bra idéer och pratade om alla klichéer som finns i hårdrocks-världen.
Under sommaren fick jag, ofrivilligt, bekanta mig med musikgenren "Belgisk Speedmetal" då det var det ända som spelades på en micro-festival som jag var på. Beligisk speedmetal är faktiskt inget vidare men namnet på genren har en störtskön klang. "Belgisk Speedmetal" smaka på det, grymt!
Så vi bestämde att vi skulle köra på det och vara hårda som gatan.
På grund av våra något bristfälliga kunskaper om musik, ropade vi till oss Jonas som gick förbi. Jonas är grym på gitarr och sång, han är ofta ute och kör trubadurkvällar i Kalmars närområde. Med sina 25+ år gav han också lite livserfarenhet till bandet.
Jonas var direkt med på idén och inte längt efter hade vi bokat in ett datum för skivinspelning och så.
Resten av kvällen gick i dimmans tecken, dagen efter plågades jag av bakfylla, minnesluckor och ett namn som vägrade lämna mitt huvud. Namnet Kalmar Highriders.

Någon dag efter sprang jag in i Jonas på skolan och påminde honom om bandet och vårt inbokade datum, han hade svaga minnen om det hela men var fortfarande på.

Sedan visade det sig att Jonas kände en som kunde fixa replokal med instrument och samtidigt spela in allt på skiva. Guld! Tänkte jag, men vi ville också ha en dokumentär. Jag ropade in Elton och Belin som båda snabbt hoppade på rocktåget. KHR började bli mycket mycket mer än bara en fyllegrej.

Kvällen med bandet kom och gick. Ni som vill veta mer får köpa dokumentären sen. Kan bara säga att vi på endast sex timmar lyckades med att:
- Lära oss hålla i instrument på rätt sätt(nåja..)
- Repa in några låtar.
- Spela in elva låtar på CD.
- Spela in första halvan av vår dokumentär.
- Ha vår första bandfest.(jag slarvade bort mina solglasögon och min när-t-shirt...)
- Bli spelade på Studentpuben.
- Bli spelade på Corehouse!
- Boka in en spelning(som tyvärr inte blir av pga brist på instrument och luckor i bandkassan)

Nu imorgon fredag ska vi återigen sammlas och spela in resten av dokuemtären. Interjuer med bandmedlemmarna och betonghårda klippbilder utlovas. Kvällen ska avslutas på Sjukans nypremiär med jonas handkamera som sällskap. Kommer bli grymt, hårt och tufft!

Efter imorgon väntar många och åter många timmar i skolans redigeringsrum där mästerverket ska finslipas till Tarantino-kvalitet. Dokumentären kommer sedan att säljas i ett fåtal mycket exklusiva exemplar. Vi vet inte ännu hur bra det hela kommer att bli, men en större dokumentärsvisning är inte omöjlig.

Kalmar Highriders, lägg namnet på minnet, snart finns det på allas plutande läppar när autografköerna ringlar sig långa. På återseende.