Jonstorp

  

 
Jahaja, då var jag hemma igen, tillbaks i rummet där jag vuxit upp..
Istället för sängen finns det nu en IKEA-bäddsoffa och pappas gedigna boksamling, om krig, som tar upp halva rummet.
Var en udda känsla att komma hem, eller hem och hem.. var är hemma egentligen? Flyttat hemmifrån, kännt mig bra med det, gjort mest som jag själv vill, när jag vill det. Och nu har jag plötsligt förminskats till mellanbarn igen. Gör ditt Tomas, Gör datt.. Underligt. Men samtidigt nostalgiskt.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att packa ut allt ur bilen, och det var en hel Massa saker jag asat med mig hem. Plixtra ihop datan och stereon(101 sladdar), gav mamma all tvätt(rätt gött ändå att komma hem) och satte mig i soffan.. varit hemma i kanske 20 minuter.. och jag hade Tråkigt..
"vad ska jag göra nu då?" Fick nästan panik, om jag inte kan sysselsätta mig mer än 20 minuter, hur ska jag då klara en hel sommar?
Det ordnade sig turligt nog igår, drog tidigt hem till Pidda, barndomskompis tillika 200-metersgranne, och drack öl och kollade på Two and a half Men, grymt kul serie. När vi var på systemet i Höganäs träffade jag två andra gamla buddies och snart ringde en tredje och ville ha med mig till gymmet, "Ha ha" sa jag och klirrade med systemkassen, en annan gång.. kanske..

Får nog ändå säga att det e finfint att ha kommit hem till Jonstorp, de skånska slätternas högborg. Tillbaka, i gamla invanda miljöer, till gamla invanda vänner och snart gammalt invant sommarjobb.
Var tog året i Kalmar vägen? Hände det överhuvudtaget? Var det kanske en dröm?
En snabb titt på skuldbrevet från CSN skingrar effektivt sådana funderingar men en konstig känsla finns kvar i maggropen. En blandning av saknad och nostalgiska jag-har-kommit-hem-rysningar.
Kalmar? Jonstorp? Skumt...

Haha, värst vad filosofisk jag blev, får sluta innan det här går överstyr. Ses vänner!