KHR
Pussel, salt och film - Oxhagen Kikkers
Idag var det åter dags för Pxhagen Kikkers att ta plats i stuidion på Kalmar Nykel och sända ännu en timme av galenskap och tjoande.
Programidén bygger på att prova saker i radio som annars inte kan tänkas fungera i radio-mediet. Tidigare har vi provat jonglering och shack(som jag vann).
Idag var det då dags att prova pussel. Två timmar innan sändning(läs kl 18) ringer telefonen. "hej, kan du ordna ett pussel". Svar: "eeh.. det kunde kommit lite tidigare, inte mycket som är öppet nu.."
Det hela slutade med att belin ordnade ett pussel på väg från dansen. Ett 19-kronors-pussel som föreställde tre lejonungar. Hon köpte även en yxa.
Väl i sändning började vi något förvirrat introdusera pusslandet för vår publik. Vet inte om det blev så bra radio, men det var kul och tiden gick fort. Brukar vara bra om det känns som att timmen flyger iväg.
Jag hatar att pussla, det är lamt i allmänhet och tråkigt i synnerhet. Inget jag gör frivilligt. Men det var ändå favvo-gänget Oxhagen Kikkers som gjorde det så då fick det gå.
Jag fuskade lite här och där, tråkigt med pussel när det syns så tydligt om man lägger bitarna fel. Belin yxa kom väl till pass när bitarna inte ville som jag.
Efter ett tag orkade inte jag längre och strax efter det la martin också av. Kvar var pussel-proffset Belin som lade snabbt och lätt ihop bitarna så som de skulle vara. Men häpen blev hon när det i slutet saknades två bitar, hon tittar på mig och frågar om jag tagit två bitar? "nej, jag har inte tagit två puselbitar" säger jag sanningsenligt.
En bit låg på golvet och efter det var det ett dödläge då jag passade på att förklara det dumma med att lägga tid på att lägga pussel när det ändå saknas bitar..
Efter hot om dödligt våld tog jag fram den enda bit som jag gömt, häpenhet blandades med lycka när pusslet till slut var klart. De 48 bitarna har nog aldrig lagts dit med så stort engagemang och svårighet.
Efter radion drog hela gänget hem till mig där vi drack läsk och såg film, mys. Belin underhöll oss med en historia hur hon under loppet av tio minuter nästan lyckades elda upp köket och ha sönder en lampa hemma. Inte långt efter det hällde hon ut hälften av sina nudlar i vasken och passade sedan på att kasta ut hälften av allt mitt salt på spisen. Mer förvirrad person får man leta efter.
Måste också göra ett inför-inlägg om mitt band Kalmar Highraiders. För ett par veckor sedan satt jag, full och galen, på puben med min vän anton. Trevligt hade vi men efter ett tag hade jag inget kul att prata om, spontant frågade jag då anton om han ville vara med i ett band, ett belgiskt speedmetal-band. Anton nappade direkt och inte längt efter det var pappa-pik även han med i bandet. Vi mest snackade om det och tyckte att det skulle vara askul.
Imorgon fredag ska vi iväg till en replokal och göra följande:
1. Lära oss spela instrument
2. Spela in en skiva
3. Spela in en dokumentär
4. Ta band-bilder till det kommande skivomslaget.
Manager är fixad, studioman är fixad och filmare är fixade. Mer och större inlägg om bandets framgångar komemr inom kort att postas här så håll korpgluggarna öppna ;)
Frid. / Tomas aka Sludder
Programidén bygger på att prova saker i radio som annars inte kan tänkas fungera i radio-mediet. Tidigare har vi provat jonglering och shack(som jag vann).
Idag var det då dags att prova pussel. Två timmar innan sändning(läs kl 18) ringer telefonen. "hej, kan du ordna ett pussel". Svar: "eeh.. det kunde kommit lite tidigare, inte mycket som är öppet nu.."
Det hela slutade med att belin ordnade ett pussel på väg från dansen. Ett 19-kronors-pussel som föreställde tre lejonungar. Hon köpte även en yxa.
Väl i sändning började vi något förvirrat introdusera pusslandet för vår publik. Vet inte om det blev så bra radio, men det var kul och tiden gick fort. Brukar vara bra om det känns som att timmen flyger iväg.
Jag hatar att pussla, det är lamt i allmänhet och tråkigt i synnerhet. Inget jag gör frivilligt. Men det var ändå favvo-gänget Oxhagen Kikkers som gjorde det så då fick det gå.
Jag fuskade lite här och där, tråkigt med pussel när det syns så tydligt om man lägger bitarna fel. Belin yxa kom väl till pass när bitarna inte ville som jag.
Efter ett tag orkade inte jag längre och strax efter det la martin också av. Kvar var pussel-proffset Belin som lade snabbt och lätt ihop bitarna så som de skulle vara. Men häpen blev hon när det i slutet saknades två bitar, hon tittar på mig och frågar om jag tagit två bitar? "nej, jag har inte tagit två puselbitar" säger jag sanningsenligt.
En bit låg på golvet och efter det var det ett dödläge då jag passade på att förklara det dumma med att lägga tid på att lägga pussel när det ändå saknas bitar..
Efter hot om dödligt våld tog jag fram den enda bit som jag gömt, häpenhet blandades med lycka när pusslet till slut var klart. De 48 bitarna har nog aldrig lagts dit med så stort engagemang och svårighet.
Efter radion drog hela gänget hem till mig där vi drack läsk och såg film, mys. Belin underhöll oss med en historia hur hon under loppet av tio minuter nästan lyckades elda upp köket och ha sönder en lampa hemma. Inte långt efter det hällde hon ut hälften av sina nudlar i vasken och passade sedan på att kasta ut hälften av allt mitt salt på spisen. Mer förvirrad person får man leta efter.
Måste också göra ett inför-inlägg om mitt band Kalmar Highraiders. För ett par veckor sedan satt jag, full och galen, på puben med min vän anton. Trevligt hade vi men efter ett tag hade jag inget kul att prata om, spontant frågade jag då anton om han ville vara med i ett band, ett belgiskt speedmetal-band. Anton nappade direkt och inte längt efter det var pappa-pik även han med i bandet. Vi mest snackade om det och tyckte att det skulle vara askul.
Imorgon fredag ska vi iväg till en replokal och göra följande:
1. Lära oss spela instrument
2. Spela in en skiva
3. Spela in en dokumentär
4. Ta band-bilder till det kommande skivomslaget.
Manager är fixad, studioman är fixad och filmare är fixade. Mer och större inlägg om bandets framgångar komemr inom kort att postas här så håll korpgluggarna öppna ;)
Frid. / Tomas aka Sludder
Mitt liv, vilket liv? Nattliv.
But after a while, when my mouth's not so dry
I'll dance up a storm, sure life's looking fine
But as darkness falls, I return to my bed
Don't ask me more questions, don't fuck with my head
En refräng från Flogging Mollys sköna låt Black Friday Rule.
En låt som för mig fångar känslan av helgnätternas frihet.
Läs, lyssna och begrunda.
Korka upp, häll upp och drick upp.
Må bra, må väl, må bäst.
I'll dance up a storm, sure life's looking fine
But as darkness falls, I return to my bed
Don't ask me more questions, don't fuck with my head
En refräng från Flogging Mollys sköna låt Black Friday Rule.
En låt som för mig fångar känslan av helgnätternas frihet.
Läs, lyssna och begrunda.
Korka upp, häll upp och drick upp.
Må bra, må väl, må bäst.
Nästan bortgift till asiat..
I onsdags hände den kanske sjukaste sak som någonsin hänt mig. Jag skojjar inte, detta är så galet sjukt...
Det hela började efter att vi sänt radio med Gorba-gänget. Andra gången iår som hela gänget var med, det var askul. Då vi samma dag hade haft inlämning på våra vetenskapliga rapporter var det fest på tapeten.
Jag och Martin skulle bli drängfulla. Alltså titta på Bonde Söker Fru och dricka HB-groggar som vi blandade med en skruvmejsel. Fram tills dess var allt lugnt, en skön onsdag helt enkelt.
Men då, mitt under Bonde Söker Fru ringer min mobil.
Jag: "Ja hej, det är Tomas"
Man, Kalmarit, ~50: "hej, eeeh.. Rikard Tomas.."
J: "Rikard Tomas Oskar Andersson, ja det är jag"
M: "jasså, ja.. har du tappat något?"
J: "Öööh.. (känner i alla mina byxfickor, plånboken är borta) Plånboken!"
M: "hehe, ja precis, det är en tjej här(ung tjej, ~16 hörs fnittra i bakgrunden) som har hittat en plånbok, men så var polisen inte öppen nu så vi hittade dig på eniro med hjälp av körkortet."
J: "Jasså, men herregud vad bra att ni hittade den, är ni i Kalmar?"
M: "Ja i Kalmar, vet du var Väpnaregatan 2B ligger?"
J: "Eeeh, nej men jag hittar nog."
M: "aja, men då kan du komma hit och hämta den, porten är öppen till nio så du borde hinna."
J: "Japp, det ordnar jag, ses snart! Hejdå"
Nu blev jag glad, visste inte alls att jag tappat min plånbok. Ska in på eniro för att hitta karta till Väpnaregatan. Internet funkar inte hemma hos Martin denna kväll..
Så jag ringer upp nummret som ringde mig, en ung tjej svarar. Hon pratar förståelig svenska men bryter på något asiatiskt språk(japanska, kinesiska eller nått). Jag frågar efter vägen och får klart för mig att det ligger vid gamla Netto.. Jobbigt långt bort men kändes värt den extra cykel-rundan.
Lånar Echas cykel och cyklar mot Netto. Under tiden jag cyklar ringer min mobil, samma nummer. Mannen är det som ringer nu.
M: "ja, jag hörde att du hade ringt, förstod du hennes vägbeskrivning?"
J: "Jodå, det tror jag nog, är väll till höger vid funkabogrillen?"
M: "Ja precis, nej för vi står i fönstret och tittar efter dig, det är en massa kineser, eller ja, thailändare här, ja jag vet inte, det är nånn jävla blanning."
J: (nervöst skratt) "haha, jo jag kommer nog se er.. Hejdå.."
Vad i helvete var det? Undrade jag lite lätt, "nånn jävla blanning", vem fan är mannen? aja, snart framme.
Kommer fram och mycket riktigt så står det ett par personer och tittar ut genom ett fönster. Jag parkerar cykeln utanför och går in. Väl inne i lägenhetens hall finns det ett något äldre asiatiskt par med en 4-5 småbarn. Även Kalmariten står där. Kalmariten är runt 50 år, snaggad, ring i örat och en modern t-shirt.
Mannen viftar med min plånbok och frågar: "Känns den här igen?"
Jag: "Jo men precis, åh vad bra!
M: "Mmm (öppnar plånboken och kollar i den) men vi har en liten fråga.. kan du komma med här in i köket?"
J: "Jovisst"(jag trodde att han skulle fråga om personnummret eller nått, tar av mig skorna och går in i köket där mannen finns samt en tjej på ca 16 år)
M: "Ja, det är faktiskt den unga damen här som undrar en sak, ja, det är förresten hon som hittade plånboken"
J: "Åh vad bra, tack så jättemycket"(jag kramar om henne som ett sätt att visa att jag är tacksam, hon verkar mycket osäker på sig själv".
M: "ja, hmm, vi undrade lite om vad det är som finns i det här facket i plånboken.."(han tittar ner i ett av facken i plånboken, jag inser vad han syftar på)
J: "eeh, det är en kondom.." (tjejen blir illröd i ansiktet och fnittrar högljudt)
M: "höhö, jadu, här är plånboken iaf"(ger mig plånboken)
M: "Mmm, ja alltså det fanns inga kontanter i den när vi hittade den, jag ve tinte om det fanns det när du tappade den, men vi har iaf inte tagit något."
J: "Va? Nejnej, det fanns inga pengar i den, och alla kort är kvar, grymt bra!"
M: "Mmm, hehe, hon(tjejen) borde kanske följa med dig och hålla ordning på dina saker?"
J: "haha, ja det hade kanske inte varit fel med en sånn person"(jag går ut i hallen och börjar ta på mig skorna)
M: "Nej, för hon är ledig.. Är du ledig?"
J: "... eeh, hehe, nej tyvärr.."
...
M: "aja, men det var ju bra att du fick tillbaka din plånbok"
Jag vänder mig mot hela familjen som står och tittar på mig.
J: "Ja, jättebra, tack så hemsk mycket, verkligen räddade mitt liv"
Jag säger hejdå och går ut, och jag tänker:
Vad i helvete hände precis?
Vem var mannen?
Vad gjorde han där?
Vad är hans relation till den asiatiska familjen?
Försökte han precis få mig att ta med mig den 16-åriga tjejen hem?
Vad i helvete..?
En ytterst märklig historia, jag vet inte riktigt vad som hände men det är klart att det händer saker i Kalmar som man inte vet om.. märkligt, väldigt väldigt märkligt..
Det hela började efter att vi sänt radio med Gorba-gänget. Andra gången iår som hela gänget var med, det var askul. Då vi samma dag hade haft inlämning på våra vetenskapliga rapporter var det fest på tapeten.
Jag och Martin skulle bli drängfulla. Alltså titta på Bonde Söker Fru och dricka HB-groggar som vi blandade med en skruvmejsel. Fram tills dess var allt lugnt, en skön onsdag helt enkelt.
Men då, mitt under Bonde Söker Fru ringer min mobil.
Jag: "Ja hej, det är Tomas"
Man, Kalmarit, ~50: "hej, eeeh.. Rikard Tomas.."
J: "Rikard Tomas Oskar Andersson, ja det är jag"
M: "jasså, ja.. har du tappat något?"
J: "Öööh.. (känner i alla mina byxfickor, plånboken är borta) Plånboken!"
M: "hehe, ja precis, det är en tjej här(ung tjej, ~16 hörs fnittra i bakgrunden) som har hittat en plånbok, men så var polisen inte öppen nu så vi hittade dig på eniro med hjälp av körkortet."
J: "Jasså, men herregud vad bra att ni hittade den, är ni i Kalmar?"
M: "Ja i Kalmar, vet du var Väpnaregatan 2B ligger?"
J: "Eeeh, nej men jag hittar nog."
M: "aja, men då kan du komma hit och hämta den, porten är öppen till nio så du borde hinna."
J: "Japp, det ordnar jag, ses snart! Hejdå"
Nu blev jag glad, visste inte alls att jag tappat min plånbok. Ska in på eniro för att hitta karta till Väpnaregatan. Internet funkar inte hemma hos Martin denna kväll..
Så jag ringer upp nummret som ringde mig, en ung tjej svarar. Hon pratar förståelig svenska men bryter på något asiatiskt språk(japanska, kinesiska eller nått). Jag frågar efter vägen och får klart för mig att det ligger vid gamla Netto.. Jobbigt långt bort men kändes värt den extra cykel-rundan.
Lånar Echas cykel och cyklar mot Netto. Under tiden jag cyklar ringer min mobil, samma nummer. Mannen är det som ringer nu.
M: "ja, jag hörde att du hade ringt, förstod du hennes vägbeskrivning?"
J: "Jodå, det tror jag nog, är väll till höger vid funkabogrillen?"
M: "Ja precis, nej för vi står i fönstret och tittar efter dig, det är en massa kineser, eller ja, thailändare här, ja jag vet inte, det är nånn jävla blanning."
J: (nervöst skratt) "haha, jo jag kommer nog se er.. Hejdå.."
Vad i helvete var det? Undrade jag lite lätt, "nånn jävla blanning", vem fan är mannen? aja, snart framme.
Kommer fram och mycket riktigt så står det ett par personer och tittar ut genom ett fönster. Jag parkerar cykeln utanför och går in. Väl inne i lägenhetens hall finns det ett något äldre asiatiskt par med en 4-5 småbarn. Även Kalmariten står där. Kalmariten är runt 50 år, snaggad, ring i örat och en modern t-shirt.
Mannen viftar med min plånbok och frågar: "Känns den här igen?"
Jag: "Jo men precis, åh vad bra!
M: "Mmm (öppnar plånboken och kollar i den) men vi har en liten fråga.. kan du komma med här in i köket?"
J: "Jovisst"(jag trodde att han skulle fråga om personnummret eller nått, tar av mig skorna och går in i köket där mannen finns samt en tjej på ca 16 år)
M: "Ja, det är faktiskt den unga damen här som undrar en sak, ja, det är förresten hon som hittade plånboken"
J: "Åh vad bra, tack så jättemycket"(jag kramar om henne som ett sätt att visa att jag är tacksam, hon verkar mycket osäker på sig själv".
M: "ja, hmm, vi undrade lite om vad det är som finns i det här facket i plånboken.."(han tittar ner i ett av facken i plånboken, jag inser vad han syftar på)
J: "eeh, det är en kondom.." (tjejen blir illröd i ansiktet och fnittrar högljudt)
M: "höhö, jadu, här är plånboken iaf"(ger mig plånboken)
M: "Mmm, ja alltså det fanns inga kontanter i den när vi hittade den, jag ve tinte om det fanns det när du tappade den, men vi har iaf inte tagit något."
J: "Va? Nejnej, det fanns inga pengar i den, och alla kort är kvar, grymt bra!"
M: "Mmm, hehe, hon(tjejen) borde kanske följa med dig och hålla ordning på dina saker?"
J: "haha, ja det hade kanske inte varit fel med en sånn person"(jag går ut i hallen och börjar ta på mig skorna)
M: "Nej, för hon är ledig.. Är du ledig?"
J: "... eeh, hehe, nej tyvärr.."
...
M: "aja, men det var ju bra att du fick tillbaka din plånbok"
Jag vänder mig mot hela familjen som står och tittar på mig.
J: "Ja, jättebra, tack så hemsk mycket, verkligen räddade mitt liv"
Jag säger hejdå och går ut, och jag tänker:
Vad i helvete hände precis?
Vem var mannen?
Vad gjorde han där?
Vad är hans relation till den asiatiska familjen?
Försökte han precis få mig att ta med mig den 16-åriga tjejen hem?
Vad i helvete..?
En ytterst märklig historia, jag vet inte riktigt vad som hände men det är klart att det händer saker i Kalmar som man inte vet om.. märkligt, väldigt väldigt märkligt..
