Höst.. eller iaf vinter, eller ja.. Skånsk vinter kan vi kalla det. Det är hur som helst jävligt kallt och jävligt dystert.
Försökte komma på hur man bäst förkortar all den dysterhet som hänger över mig just nu. Kom att tänka på en Winnerbäck-låt där han sjunger meningen "och luktar precis som asfalten gör om hösten". Tror det är ifrån Söndermarken men är inte säker. Regnvåt asfalt, tror det är det bästa jag kan komma på.
Jävligt emo med blöt asfalt.
Det är iaf så det är nu, regnvåt asfalt. Det suger.

Började dock pyssla lite, fyllde faktiskt en av tavelramarna som hängt tomma på väggen igår. Det blev ett collage av blandade fina saker jag hittat/fått/snott. Blev fint. Fick också ett konstigt behov av att spela gitarr, kan ju bara gudfadern och efter en femton gånger är till och med lite tråkig. Kan snart spela den i sömnen. Börjat lyssna efter bra, lagom svåra, gitarr-låtar att lära mig. Kanske någon från Lokes nya skiva, låten Vinterfåglar är jävligt bra. 

Vet inte riktigt var all kreativitet kom ifrån, kan vara Martins influenser. Han bor ju faktiskt hos mig nu ett par dagar innan hans lägenhet blir ledig. Och han är ju kreativ av sig, kanske smittar av sig. Gött iaf att inte vara ensam, och gött att göra kreativa saker istället för att fundera över alterrnativa beslut och vägval.

Nej, snart dags att rycka upp sig. Tror dock att det är bra att ge efter för dysterheten ibland. Viktigt dock att slutföra jobbiga saker och gå vidare. Kan inte hänga upp sig på patetiska om-bara-tankar. Sånt gör ingen glad. Känns nästan som någon form av illasinnad rutin jag omedvetet glidit in i, att bli såhär dyster en gång i halvåret ungefär.. Dåligt!

Nej, ändring, bättring och mer Skit-i-Allt-attityd. Var tog mitt motto "vad gör det om hundra år?" vägen?
Får rota fram det ur bakre hjärnbalken och lubba vidare. Sista dystra dagen imorgon, sen förfest, fest och sen vidare mot oändligheten.

Ses vänner! / Tomas