Ojojoj.. Sitter här tillsammans med Frida och pysslar med papper, klister och fint tygband. Låter mysigt ellerhur?
Men icke.. eller jo, lite. Men vår idé om att göra fina, personliga och minnesvärda inbjudningskort lät enklare i tanken än vid pysselbordet..

40 kuvert, 40 små bilder har jag designat och Frida klippt ut(för hand!). På kuverten ska en ruta(8x8cm) ritas ut på exakt rätt ställe(1,5cm från vänster hörn). I denna ruta ska sedan en bild klistras in. Sist men inte minst ska fyra små bitar silkessnöre klistar på som ram till bilden. Oj, vad det var tungt efter det första kuvertet, att se högen med 39 kuvert till!!

Huu.. För att lösa det hela har vi bestämt att göra tio kuvert om dagen, då har vi ett övergripligt mål. Idag gjorde vi typ 13 ! Hurra!



Var även på tryckeriet för att lämna in ritningen till broschyren. Jäklarns med tid det tar att fixa saker inför ett bröllop...

Jahajja. Då var man 24 år gammal. Eller ung som de gamla säger, eller jordsnurr som 80-talets fjortisar sa det. Hur eller hur är det en ålder jag nu innehar.

Ålder är ett kul begrepp som jag faktiskt inte har någon vidare fokus på. Har hittills under mitt liv haft svårt för att hålla reda på min ålder. Händer fortfarande att jag måste stanna upp och fundera lite innan jag kan svara på frågan om hur gammal jag faktiskt är. Inte blir det lättare av att siffran ändras hela tiden..

Minns när jag som huvudfadder under mitt andra Kalmarår valde, styrkt av alkohol. Att bedriva ett peptalk för en nolla som inte riktigt kände sig hemma bland de andra nollorna då hon var 30-isch år gammal. Jag hade inte en aning om hur  gammal jag själv var.. Pinsamt då, märkligt sen, konstigt nu. Ålder.. Vilket gissel..

Aja, ska snart sova i min och min sambos säng. I vårt ny-tapetserade rum. Jag till vänster, hon till höger. Måste bara plocka bort överkastet och prydnadskuddarna först. Och gosedjuren som inte används till gos. Imorgon vankas det kalas. Tårta och grillning. Jag vid grillen med grillöl, Frida i köket med vinet och salladen... ... .. Kanske blir äldre ändå :P

I morgon blir det i alla fall fest, maskerad, ska vara trasig och fyllesminkad transa. Bli full, vara oresonlig och jobbigt påstridig. Sedan somna trött och baktung. Kanske minnas kudden men antagligen bara ett gäng vänner, en toalett, en bar, en vag vän och en jacka...

Tror jag befinner mig i någon form av mellanålder.
Tänker och ser på världen som en naiv 20-åring, dricker som en desperat fjortis och bor som en vettig 30-åring.

Livet är bra konstigt ibland, jävligt bra, men konstigt.

xoxo, Tomas

Idag var jag på Framgångsdagen på Kalmarsalen och gjorde en grej på att Anna Maria Corazza Bildt var där och talade.

Jaha, kära Internets, nu är jag här igen och skriver. Mycket för att jag är sjuk och annars inte hinner med att printa ner tankar och irrelevanta funderingar när fritiden prioriteras till slöhet.

Igår var jag iaf och tittade på bio med Johan och Jonnyboi. Filmen var Wolverine, nedan följer tankar om filmen.



Filmen var hypad från början då de tre tidigare X-menfilmerna kretsat kring karaktären Wolverine(Hugh Jackman). Givetvis är Wolverine den mest spännande karaktären i X-menfilmerna och jag har själv undrat lite om hur killen blev så arg som han är i filmerna. Detta får man svar på i filmen Wolverine, med besked.
Jag ska försöka beskriva filmen utan att avslöja för mycket av handlingen men har du tankar på att se filmen bör du sluta läsa här och se filmen med egna ögon. Inget förstör en filmupplevelse mer än förutfattade meningar.

Wolverine är en arg jävel, riktigt jättearg. Det syns i hans medverkan i X-menfilmerna och i filmen Wolverine råkar han mycket riktigt ut för en rad händelser som skulle fått även en mycket stor och bitig man att ta snedsteg. Wolverine, eller Logan som han även heter blir inte ledsen, han blir arg. Och även om han inte vill ge efter för argheten och bli "the animal" lyckas han inte helt galant undvika det. Men jag saknade känslan av att han fick ett bryt. En punkt där han varit med om tillräckligt mycket sorg för att helt kuka ur.

Enklast att förklara det hela är med en referens till Star Wars ep. 3. Den siste av de nya filmer alltså. Där Anakin till slut får ett psykbryt i den övre skalan och slaktar barn mm. Inte en människa som ser de filmerna kan undvika att se hur jävla arg Anakin är. Det var lite av den känsla som jag ville se i Wolverine när Logan han går bananas.
Men tyvärr, han råkar ut för bra mycket mer elände än Anakin men istället för att bli galen viftar han med sina klor och skriker arg upp i skyn. Detta gör han ett par gånger i filmen.

Sen är det alltid farligt att göra en film med syftet att förklara en mörk och mystisk karaktär, du kan förklara förmycket, eller göra det dåligt och karaktären tappar på det. Detta är jag rädd har hänt i denna film. Mystiken som gjorde karaktären Wolverine spännande blev skingrad och när röken lagt sig är han mest en riktigt arg hillbilly med Kanada-skägg. Trist.
Karaktärens bakgrund förklarades i X-men 2 på ett riktigt bra sätt. Man fick veta varför killen har stålklor och varför han är arg. Där lyckades regissören med balansgången att förklara bakgrunden till Wolverine men inte skingra mystiken. Alla frågetecken behöver inte förklaras.

Filmen Wolverine är i övrigt är ett fyrverkeri av specialeffekter, explosioner, fyndiga one-liners och snygga män.

Betyg: 2 av 5
Värd 85 kronor i biopeng?: Nah, den var värd typ 50 kronor.
Skulle jag rekommendera folk att se den?: Bara om folket vill se planlös action som förstör X-menfilmernas mystik.