En måndag är dagen då dagarna är nu

Jaha, kära Internets, nu är jag här igen och skriver. Mycket för att jag är sjuk och annars inte hinner med att printa ner tankar och irrelevanta funderingar när fritiden prioriteras till slöhet.

Igår var jag iaf och tittade på bio med Johan och Jonnyboi. Filmen var Wolverine, nedan följer tankar om filmen.



Filmen var hypad från början då de tre tidigare X-menfilmerna kretsat kring karaktären Wolverine(Hugh Jackman). Givetvis är Wolverine den mest spännande karaktären i X-menfilmerna och jag har själv undrat lite om hur killen blev så arg som han är i filmerna. Detta får man svar på i filmen Wolverine, med besked.
Jag ska försöka beskriva filmen utan att avslöja för mycket av handlingen men har du tankar på att se filmen bör du sluta läsa här och se filmen med egna ögon. Inget förstör en filmupplevelse mer än förutfattade meningar.

Wolverine är en arg jävel, riktigt jättearg. Det syns i hans medverkan i X-menfilmerna och i filmen Wolverine råkar han mycket riktigt ut för en rad händelser som skulle fått även en mycket stor och bitig man att ta snedsteg. Wolverine, eller Logan som han även heter blir inte ledsen, han blir arg. Och även om han inte vill ge efter för argheten och bli "the animal" lyckas han inte helt galant undvika det. Men jag saknade känslan av att han fick ett bryt. En punkt där han varit med om tillräckligt mycket sorg för att helt kuka ur.

Enklast att förklara det hela är med en referens till Star Wars ep. 3. Den siste av de nya filmer alltså. Där Anakin till slut får ett psykbryt i den övre skalan och slaktar barn mm. Inte en människa som ser de filmerna kan undvika att se hur jävla arg Anakin är. Det var lite av den känsla som jag ville se i Wolverine när Logan han går bananas.
Men tyvärr, han råkar ut för bra mycket mer elände än Anakin men istället för att bli galen viftar han med sina klor och skriker arg upp i skyn. Detta gör han ett par gånger i filmen.

Sen är det alltid farligt att göra en film
med syftet att förklara en mörk och mystisk karaktär, du kan förklara förmycket, eller göra det dåligt och karaktären tappar på det. Detta är jag rädd har hänt i denna film. Mystiken som gjorde karaktären Wolverine spännande blev skingrad och när röken lagt sig är han mest en riktigt arg hillbilly med Kanada-skägg. Trist.
Karaktärens bakgrund förklarades i X-men 2 på ett riktigt bra sätt. Man fick veta varför killen har stålklor och varför han är arg. Där lyckades regissören med balansgången att förklara bakgrunden till Wolverine men inte skingra mystiken. Alla frågetecken behöver inte förklaras.

Filmen Wolverine är i övrigt är ett fyrverkeri av specialeffekter, explosioner, fyndiga one-liners och snygga män.

Betyg: 2 av 5
Värd 85 kronor i biopeng?: Nah, den var värd typ 50 kronor.
Skulle jag rekommendera folk att se den?: Bara om folket vill se planlös action som förstör X-menfilmernas mystik.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0