Sedan jag kom till Kalmar har jag börjat dricka mindre än jag gjorde tidigare. Det är något som få av mina kalmar-vänner kan tänka sig. Jag dricker för mycket rätt ofta fortfarande men kvällarna som totalt försvinner i en sju-timmars-blackout är long gone och jag har faktiskt haft kvällar då jag varit nästintill nykter. Kanske inte mycket att vara stolt över, men det är alltid ett litet steg i rätt riktning :P

Hur som helst, nyår.. Det är kvällar då jag verkligen varit illa ute, så sjukt mycket jag har fått i mig ett par av dem.. Ett par år minns jag knappt att jag kom till festen som då oftast hölls hemma hon barndomskompisen Tobbe. Och nu senast blev jag nerslagen. Hur jag blev nerslagen är inget jag tänker älta vidare om här, jag kan berätta det för er personligen någon gång istället. Men kort sagt kan ju sägas att jag minst sagt förtjänade det.. Jävlar vilket svin jag var den kvällen.. Aja, alla gör vi misstag..

Så nyår brukar inte vara mycket till toppenkväll för mig. Men nu! Nu iår har jag förväntningar på att det kan komma att bli en fest värd att minnas. I år är festen på -sjösjukan.

På Emil och Jennys initiativ har sjukan bokats och ett gäng av trogna och goda vänner har bjudits in. Mycket kul folk, god mat och dricka i min favoritpub.
Jag vet att man aldrig ska bygga upp för stora förväntningar inför någon kväll men nu är det svårt att inte hoppas på en riktig toppenkväll. Målet är att inte bli lika full som vanligt och inte, Inte bli nerslagen.


Nyårslöften..
Dessa löften som man alltid ska lova och aldrig håller. Många gånger minns jag inte mina löften och andra har jag helt enkelt inte brytt mig om att lova nått. Men iår ska jag allt göra ett nytt försök.

1. Börja extrajobba. Pengarna räcker inte till min livsstil, dags att börja slita för brödfödan.
2. Börja träna igen. En klassiker som brukar vara med varje år, men nu ska jagj hålla den!
3. Slå igenom i musikvärlden. Kalmar Highriders resa mot stjärnorna är fortfarande bara i startgroparna.

Julafton i år skulle firas på min morbrors gård som han köpt tillsammans med nya sambon. Kunde väll bli kul tänkte jag, orden "er familj blir nog de enda som kommer att dricka nått så ta själva med det ni ska ha" sänkte dock modet en aning.
Väl där var det exakt så tråkigt och torrt som jag var rädd att det skulle bli. Biljardbordet hjälpte upp kvällen an aning men det var inte förrens jag tagit mig genom halva farsans explorer-flaska och ett halvdussin sort guld som jag riktigt kunde slappna av.. Och då var klockan tolv och vi åkte hem, nej nästa jul blir hemmakväll med bara familjen.

Juldagen var dessto skönare. Vi firade jul med farsans sida av släkten. Det innebär att min farbror Ingmar kom. Ingmar har arbetat på fabriken i ~25 år, faktiskt där jag själv sommarjobbat.  Han är nått över 50 år gammal och har varit grovarbetare sedan han började hjälpta till i farfars smedja vid 16-års åldern. Han har hästsvans, triball-t-shirt och grova silverlänkar runt hals och handled. Ett gäng rejäla silverringar föreställande dödskallar och annat coolt är också inräknat.
Jag gillar farbror Ingmar, han är kul, och inte rädd för att diskutera wiskey och cigrarrer i oändligheten trots att ingen av oss egentligen vet ett dugg om det. Sin diabetes till trots tackar han aldrig nej till ett glas eller så. Trevlig person helt enkelt.

Alla satt vi och åt, som man gör hela tiden under julen, och sedan spelade vi ett frågespel. Syrrans pojkvän Linus var också med på ett hörn. Under hela kvällen satt de två och höll på att reta den andra om vem som hade mig som största förebild. Efter deras kalmar-besök har tydligen min syster fått ett speciellt smeknamn när hon är full. De kallar henne "Sluddersyster". Haha vad jag skrattade när jag hörde det, får jag säga det själv så är jag en jävligt fin förebild!

Resten av juldagen är som den ska, vi satt alla och åt och pratade om allt mellan himmel och jord, vid tolvsnåret begav sig gästerna hem och jag somnade trött in.

Onsdags kom jag till Helsingborg och hängde med bror min. Vaknade klockan 4 dagen efter för att skjutsa honom till Kastrup. Han ska till Brasilien en månad och fira jul och nyår där, jag är inte alls avundsjuk. Bara kul att man kan glädjas för andras lycka.. hmm...

Efter det har jag hunnit julshoppa på Väla och hängt med min gamle vapendragare Alexander, inte fel med film och tv-spel till sex på morgonen. Och idag lyckades jag få min mamma att laga mjölkstuvade makaroner och falukorv, hurra!
Julmats-invasionen är snart i huset så att få lite riktig "mammas mat" förgyller verkligen ledigheten.
Ett av dagbarnen som härjar runt i huset är Filippa, 3 år. Liten sprallig sak som idag undrade om jag ville komma på hennes barnkalas. Haha, lätt! Alltid kul med fest.

Fick  även idag ett brev från sommarjobbet på Höganäs AB. I brevet fanns en lapp där företaget berättade att de ändrat runt en del i lönerna och att många sommarjobbare fått för lite semesterbidrag. De bad om ursäkt för detta och bifogade även ett lönebesked på 1450 kronor som sattes in på mitt konto idag, stort hurra!

Ikväll är det glöggmys med familjen och sen våldsfilm hos polare.

Hade jag bara haft praktiken spikad hade jag kanske till och med kunnat slappna av...

Jag lovade i ett tidigare inlägg att jag ska skriva mer om Kalmar Highriders. Bandet som jag, Anton och Jonas i PIK har startat. Vi är hårda, grymma och jävligt tuffa.

Historien om KHR:
För nånn månad sedan satt jag och pratade med Anton på puben. Vi satt längst in i "grottan" och pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi drack öl och sniffade luftsnus. Vid ett tillfälle fick jag slut på bra saker att säga och frågade då på skämt om vi skulle starta ett band. En sak som jag skämtat med andra om vid tidigare pre-kalmar tillfällen. En sak som man alltid kan sitta och skojja om.
Den här gången var det dock annorlunda, vi hade mycket bra idéer och pratade om alla klichéer som finns i hårdrocks-världen.
Under sommaren fick jag, ofrivilligt, bekanta mig med musikgenren "Belgisk Speedmetal" då det var det ända som spelades på en micro-festival som jag var på. Beligisk speedmetal är faktiskt inget vidare men namnet på genren har en störtskön klang. "Belgisk Speedmetal" smaka på det, grymt!
Så vi bestämde att vi skulle köra på det och vara hårda som gatan.
På grund av våra något bristfälliga kunskaper om musik, ropade vi till oss Jonas som gick förbi. Jonas är grym på gitarr och sång, han är ofta ute och kör trubadurkvällar i Kalmars närområde. Med sina 25+ år gav han också lite livserfarenhet till bandet.
Jonas var direkt med på idén och inte längt efter hade vi bokat in ett datum för skivinspelning och så.
Resten av kvällen gick i dimmans tecken, dagen efter plågades jag av bakfylla, minnesluckor och ett namn som vägrade lämna mitt huvud. Namnet Kalmar Highriders.

Någon dag efter sprang jag in i Jonas på skolan och påminde honom om bandet och vårt inbokade datum, han hade svaga minnen om det hela men var fortfarande på.

Sedan visade det sig att Jonas kände en som kunde fixa replokal med instrument och samtidigt spela in allt på skiva. Guld! Tänkte jag, men vi ville också ha en dokumentär. Jag ropade in Elton och Belin som båda snabbt hoppade på rocktåget. KHR började bli mycket mycket mer än bara en fyllegrej.

Kvällen med bandet kom och gick. Ni som vill veta mer får köpa dokumentären sen. Kan bara säga att vi på endast sex timmar lyckades med att:
- Lära oss hålla i instrument på rätt sätt(nåja..)
- Repa in några låtar.
- Spela in elva låtar på CD.
- Spela in första halvan av vår dokumentär.
- Ha vår första bandfest.(jag slarvade bort mina solglasögon och min när-t-shirt...)
- Bli spelade på Studentpuben.
- Bli spelade på Corehouse!
- Boka in en spelning(som tyvärr inte blir av pga brist på instrument och luckor i bandkassan)

Nu imorgon fredag ska vi återigen sammlas och spela in resten av dokuemtären. Interjuer med bandmedlemmarna och betonghårda klippbilder utlovas. Kvällen ska avslutas på Sjukans nypremiär med jonas handkamera som sällskap. Kommer bli grymt, hårt och tufft!

Efter imorgon väntar många och åter många timmar i skolans redigeringsrum där mästerverket ska finslipas till Tarantino-kvalitet. Dokumentären kommer sedan att säljas i ett fåtal mycket exklusiva exemplar. Vi vet inte ännu hur bra det hela kommer att bli, men en större dokumentärsvisning är inte omöjlig.

Kalmar Highriders, lägg namnet på minnet, snart finns det på allas plutande läppar när autografköerna ringlar sig långa. På återseende.